JustD - Plast
1995
warner/telegram 4509-993462

kurt cobain och grungen dog och därmed också en del av justd:s själ som skäggiga rockrebeller på en neverending efterfest. partyt var över och något vilsna sökte de sig in i mangaland, modehusens kostymavdelningar och rent av till frisören. detta avspeglas tydligt i denna avskedsfanfar från de tre som - trots att de levererar sin kanske starkaste knippe låtar - inte riktigt känns bekväma i detta plastrike av synthmoduler, sci-fiction och tillrättalagd yta. 'tre gringos' fann småningom sin slutliga form med thorleifs och kan nog klassas som trions toppnummer. likaså fyller resten av singlarna mer än väl sitt syfte, men kusligt ekar vissa textrader i den vemodiga titellåten som snarare tycks rikta sej till gruppen som enhet än till en förälskelse; det blev in i en bergvägg/ vi kunde inte väja/men även om det sprack/så kan jag bara säja/det var värt det...
kuriosa: peder har inte kvar saxofonen, men han lärde sej att spela hjälpligt vilket kan avnjutas på 'full&dum' från tre amigosalbumet.